|
Haft en helt underbar dag på jobbet. Planerade bara in fyra timmar med klienter, då mamma är på besök. Jättebra kört av samtliga idag, vilket jag själv fick en sån riktig kick av. En tjej som jag har tränat sedan i början av januari har sedan vår första mätning och invägning - vilka vi gjorde för exakt en månad sen - gått ner över 6 kg! På en månad! Och tappat riktigt många cm över hela kroppen. Så sjukt kul! Så bl.a. det gjorde mig ordentligt pepp. Jag fick sån energi och körde ett ordentligt mördarpass på bandet. Först uppvärmning 5 min på 9,5 km/h, löpskolning och häckteknik och explosivitet. Räknade sedan ut att 15 km/h som hastighet på bandet skulle innebära 6 min på 1,5 km, och det kändes som ett perfekt mål. Riktigt tufft, men nåbart. Men fy faaan vad jag bara ville sluta. Hela min kropp SKREK efter 3,5. Redan efter 2,5 var jag trött. Men jag fortsatte och fortsatte. Kommer ihåg hur jag började tänka: "Ja, men 4 min är också bra, du kan vara nöjd om du slutar nu." Men då stod mamma på bandet bredvid och uppdaterade mig om tiden och peppade med jämna mellanrum. "Ge inte upp, inte långt kvar nu." och "Tänk vad skönt ikväll när vi bara ska ta det lugnt." Och den sista kommentaren gjorde att min hjärna hittade rätt. Det var en sån konstig, men härlig känsla. Det var som att den kommentaren tryckte på helt rätt knapp i hjärnan. Jag bara sket i smärtan och kunde fokusera.
Så det fick mig att inse ännu mer vad lite pepp faktiskt gör. Vad RÄTT pepp kan göra. Det är gutt att vara PT :)
|
